.

Hela händelsen började med att jag skulle skritta ut på Jempe mamma var med och hadde en lina fast som en liten skerhets grej. Jag har varit rätt försiktig och feg av mig i ridningen pga av dåligt självförtroende tror jag. Jag har precis börjat tro på mig själv i min ridning.

---

Men vi var ute och skrittade och det snöade och Jempe var lite på G men inget som jag inte var van med. Vi hade skritat förbi en stängd vägbom och en bra bit bort och när vi skulle vända så drog Jempe. Eftersom att Jempe har gått på banan(gallop) när han var yngre så kan han göra riktiga rivstarter och det gjorde han. Varken jag eller mamma hann göra något. Så jag och Jempe for iväg i en riktig snabb gallop. Jag satt utan stigbyglar och försökte att ta och lätta för att få stop på honom men han lyssnade inte. Jag kunde inte styra in på en volt för att jag hade ett dike på ena sidan av vägen och på andra sidan en riktig tät skog. Till sist kom vi fram till vägbomen och det enda jag kunde tänka på var vad Jempe skulle göra. Om han skulle göra en tvärnit skulle jag ramla av och kanske hamna på bomen och skulle han hoppa skulle jag åkt av på en gång. Jempe som den smarta hästen han är saktade in galoppen när han såg vägbomen och galloperade samma väg förbi som vi gått förut. Men det var en snäv sväng och jag hamnade på sidan om halsen på honom och var nära att ramla med ryggen före på en spetsig sten men i sista sekunden fick jag tag i hans man och kunde hänga runt halsen på honom tills vi var förbi stenarna men sen trillade jag av. Han stannade hos mig ett tag men sen drog han iväg till stallet. Jag klarade mig förutom några ordentliga blåmärken och en öm svanskota och rygg i några veckor. Men den här händelsen har stannat kvar hos mig ett bra tag och jag har inte vågat rida ut så mycket bara på dom absolut snällaste hästarna på ridskolan.

---

Men dom senaste gångerna när jag ridit Jempe har jag försökt att intala mig själv *jag är inte rädd jag kan rida honom* och det har faktist hjälpt mig i min ridning att ha tänkt så för att när jag rider Jempe nu är jag mer avslappnad och för varje gång jag rider honom hittar jag mer av knapparna på honom =) Och idag gjorde vi en stor sak (för mig i alla fall) Jag galloperade på honom för första gången sedan avramlingen!=) och det kändes underbart. Jag red med en från mitt stall som har hjälp mig att hitta knapparna på Jempe ännu lite till (mamma hjälper mig ju varje gång)  Men När hon var klar med sin häst så höll hon lite lektione för mig och sen kopplade hon på en longerlina och efter några varv i trav fattade vi gallop. Känslan efter att ha galloperat på Jempe går inte att beskriva jag känner mig lätt, som att en tung vikt har släppt från mig.